Jag önskar att jag kunde förstå... Önskar att du kunde prata med mig.. Berätta vad som är fel.. Du gör det bara svårare för mig när du aldrig berättar nånting.. Jag får panik när jag tänker på framtiden.. Hur fan kommer det gå? Utbildning...Jobb..Förhållande...Familj...Lycka...Olycka...Åldras...Planer...Barn... Jag får allvarligt talat panik, sånt ska väl inte jag tänka på redan, fan jag är inte ens 20 än.. Det är hemskt..

& Jag saknar gamla tider.. Jag saknar när man var en liten skitunge och gjorde allt man inte fick, man festade fredag till söndag varenda helg.. & till morsan sa man att man sov hos kompisar och hade filmkväll.. Kärlek då var något one night stand på fyllan eller ett 1-2veckors långt "förhållande" och skitsnack glömde man snabbt.. Jag levde bara livet & hade så jäkla kul.. Då tänkte man aldrig på hur det skulle bli i framtiden.. Visst jag har gjort sjukt mycket grejer som jag inte är speciellt stolt över också men jag hade ju faktiskt aldrig varit den jag är idag om jag inte hade gått igenom allt som jag gjort..

Jag saknar Sthlm, jag saknar alla mina underbara ÄKTA vänner... Jag älskar sthlm, kommer alltid att göra.. Det är så jävla svårt och tungt och jobbigt & fyfan ibland känns det bara som att jag vill gå in i väggen och stanna där.. Önskar att jag kunde klona mig själv & befinna mig på båda ställena samtidigt..